Dags att byta fokus! Tillgänglighet lönar sig.

Svensk diskrimineringslag måste skärpas. Det är dags att göra otillgänglighet till en del av diskrimineringsskyddet. Vi måste börja göra rätt från början.

Vinsterna med ett samhälle som är tillgängligt och användbart för alla medborgare är
många. Om delaktigheten ökar minskar utanförskapet. Om det blir lättare att ta sig till – och in – på en arbetsplats får staten ökade skatteintäkter.

Men människor utestängs från att utöva sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter.
Från att åka kollektivt, rösta i sin vallokal, ta del av samhällets information och gå i den skola de har valt. Otillgängligheten kompenseras med dyra efterhandskonstruktioner och särlösningar istället för att tillgänglighet och användbarhet är en naturlig del i samhällsplaneringen.

Sverige har haft lagar med krav på tillgänglig samhällsplanering sedan 1960-talet.
Men de efterlevs inte. Fortfarande byggs nya hus som inte uppfyller kraven, och fortfarande köps tåg, bussar och spårvagnar in som inte kan användas av alla resenärer. Otillgänglighet byggs in kontinuerligt och permanent.

Dessutom saknar många människor tillräcklig tillgång till samhällsinformation och möjlighet att kommunicera. Det inskränker deras valmöjligheter när det till exempel handlar om arbete och utbildning.
Alla människor har olika förutsättningar och därför är tillgänglighet ett brett begrepp. Men otillgänglighet är lika diskriminerande för alla.

Sverige har ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning där samhällets utformning – i fråga om tillgänglighet och användbarhet – löper som en röd tråd.

Läs mer om hur tillgänglighet kan löna sig!