Rapportens rekommendationer

I rapporten ges nio rekommendationer.

1. Ersätt den missvisande benämningen nedsatt arbetsförmåga med exempelvis det mer rättvisande begränsning i arbetsutbudet.

2. Gör kraftfulla tidiga satsningar i förskola och skola för barn och ungdomar med särskilda behov. Sker det på rätt sätt är sådana satsningar ovanligt samhällsekonomiskt kloka genom att motverka framtida utanförskap.

3. Erbjud ungdomar med aktivitetsersättning:
– ett ökat, bredare och bättre samordnat utbud av sysselsättningsskapande insatser.
– starkare positiva incitament än i dag att gå vidare till studier eller arbete.

4. Bilda arbetsgruppen Arbetsliv och funktionshinder med företrädare för centrala arbetsgivarorganisationer (exempelvis Svenskt Näringsliv, KFO och offentliga arbetsgivare), de fackliga centralorganisationerna (LO, TCO, SACO) och några funktionshindersorganisationer.

Arbetsgruppen skulle inledningsvis kunna ges tre avgränsade uppgifter:
– en gång om året samla organisationernas högsta ledningar till en gemensam överläggning om insatser för ökad tillgänglighet i arbetslivet.

– en gång om året anordna en konferens för kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte mellan handläggare av frågor som rör funktionsnedsättning och arbetsliv i arbetsgivarorganisationer, fackförbund, företag, myndigheter och funktionshinderorganisationer.
– utveckla former för att uppmärksamma och belöna kreativa och framgångsrika insatser för att anställa och behålla personer med funktionsnedsättning på den egna arbetsplatsen.

5. Den höga allmänna tilliten i det svenska samhället och det stora ömsesidiga förtroendet mellan invånarna är en viktig förutsättning för omfattande satsningar på bättre levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning. Hög prioritet till funktionshinderpolitiken gynnas bäst om allmänheten har tilltro till den, finner att den är effektiv och gör nytta. Kombinera därför att vara den som lyfter fram goda exempel med att vara alla verksamheters ledande granskare.

6. Värna kvaliteten på den generella välfärdspolitiken och motverka ökad egenfinansiering av välfärdstjänster.

7. Förbättra matchningen på arbetsmarknaden och minska de trögheter, inlåsningseffekter och fördomsfulla attityder i arbetslivet som skapar onödigt utanförskap. Framställ inte enbart personer med funktionsnedsättning som svaga, stödberoende och marginaliserade på arbetsmarknaden, vilket åtskilliga förvisso är. Framhåll lika ofta den styrka som också finns hos många i gruppen och de konkurrensfördelar det kan medföra för företag och myndigheter att bland sina anställda ha personer som utöver att ha den utbildning och det kunnande arbetsuppgifterna kräver även tillför verksamheten erfarenheten av vad en funktionsnedsättning innebär.

8. Stärk meritokratin genom att hävda att kunnande och meriter ska avgöra all rekrytering, inte yttre attribut och social framtoning. På en arbetsmarknad, styrd av meritokratiska principer har personer med funktionsnedsättning lättare att få ett arbete i nivå med deras förmågor, kunnande och kompetenser.

9. Arbetsmarknadsparternas omställningsorganisationer bör diskutera sina möjligheter att i samarbete med funktionshinderrörelsen mer än hittills underlätta för arbetssökande med funktionsnedsättning att få och behålla ett osubventionerat arbete på den öppna arbetsmarknaden.