Lika Unikas ordförande Maria Johansson och tidigare socialminister Bengt Westerberg om regeringens assistansförslag

2017-11-14

- Äntligen har regeringen hittat den nödbroms som man borde ha ryckt i för länge sedan. När man nu reagerar så är föreslagna lagändringar om rätten till assistans också under väntetid och beredskap nödvändiga förslag och detsamma frysning av tvåårsomprövningar. Men samtidigt återstår för att återställa lagens intentioner.

Så kommenterar Lika Unikas ordförande Maria Johansson dagens utspel från regeringen om lagändringar i rätten till statlig assistansersättning. Regeringen presenterade förslagen vid en presskonferens som följdes med stort intresse av funktionshinderrörelsen som arbetat för kraftfulla åtgärder för att stoppa försämringarna i personlig assistans.

- Det är ett välkommet nödstopp som presenteras idag. Att regeringen vill frysa tvåårsomprövningarna är viktigt. Men tyvärr har många familjer och enskilda redan fallit ur systemet eller fått sina liv sönderslagna. Lika Unikas medlemsförbund RBU krävde en frysning redan för 14 månader sedan. De familjernas liv hade varit helt annorlunda om regeringen hade agerat redan då, säger Maria Johansson.

De föreslagna åtgärderna omfattar den statliga assistansersättningen. Det är inte på långa vägar tillräckligt. När det gäller assistans via kommunen kommer upprepade signaler från Stockholm om att man inte längre beviljar personlig assistans, om det stämmer är det lagvidrigt och skandal. I stället hänvisar kommunen till ''hemtjänst i assistansliknande form'', något som exempelvis inte medger ett aktivt oregelbundet arbetsliv med möten och resor.

Maria Johansson pekar på de försämringar och neddragningar som skett under lång tid när det gäller ledsagning, också där med hänvisning till domar. Det är något av en jakt på enskilda som behöver insatser där Försäkringskassan, såväl som många kommuner, överklagar så långt som möjligt.

- Nu måste vi på allvar börja diskutera vad vi gör åt myndigheters och domstolars kompetens om LSS och intentionerna i lagen. Men framför allt måste vi börja leva upp till Sveriges internationella åtaganden som också regeringen är skyldig att följa genom att Sverige har ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, avslutar Maria Johansson.


Bengt Westerberg var tidigare Socialminister 1991- 1994 när LSS- och assistansreformen genomfördes. I maj 2017 utkom han med skriften ''Personlig assistans- en kritisk granskning av regeringens direktiv till LSS utredningen'' och som stöddes av Lika Unika och andra organisationer inom funktionshinderrörelsen. Här kommenterar Bengt Westerberg dagens förslag från regeringen.

- Det är positivt att regeringen räknar med att snabbt kunna komma med ett förslag som undanröjer Försäkringskassans orimliga tolkning en HFD-dom från i somras om hur man ska se på väntetid och beredskap i assistansersättningen. Det är också bra att man fryser tvåårsomprövningarna. De bör på sikt försvinna. Det var ett misstag att vi en gång införde dem.

- Om en månad räknar regeringen med att få en analys av hur de andra HFD-domarna har fallit ut eller tolkats. Försäkringskassans tolkning av årets dom från HFD är märklig, men det gäller också tolkningen av domen om egenvård som grundläggande behov från 2012. Det är angeläget att vi också på dessa andra punkter kan få en snabb lagändring så att många av dem som på senare år har förlorat sin assistansersättning kan få den tillbaka.

- Det är värt att notera att regeringen fortfarande vägrar ändra direktiven till LSS-utredningen. Dess uppdrag är fortfarande att föreslå stora nedskärningar i den statliga assistansersättningen. Det bidrar naturligtvis på samma sätt som HFD-domarna och Försäkringskassans tolkningar till oro bland assistansanvändarna.

- Det är fullt begripligt att regeringen vill ha fram analyser av utvecklingen av assistansersättningen, men obegripligt att de inte kan vänta med sina slutsatser tills analysen är gjord. Åsa Regnér använde åter igen en stor del av sin presskonferens till att upprepa mycket tvivelaktiga påståenden som att kostnadsutvecklingen för assistansersättningen inte är hållbar och att en stor del av assistansmedlen går till annat än assistans. Det blir inte mer sant för att hon tjatar om det.