Hur bygga en oberoende MR-institution?

Vid Lika Unikas årsmöte den 30 maj 2017 ordnades ett seminarium om MR-institutionen. Anna Bruce från Lunds Universitet medverkade och föreläste om bakgrunden till FN-konventionens krav i artikel 33 på en oberoende MR-institution. I föredragningen gav Anna många värdefulla tips och synpunkter på vad vi i Sverige bör tänka på i arbetet med att bygga upp en välfungerande och offensiv MR-institution för att främja, skydda och övervaka mänskliga rättigheter i Sverige, både generellt och utifrån FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD. 

Läs Anna Bruces bildspel här. (PDF-format)
 

1. MR-institution och FN-konventionen rättigheter för personer med funktionsnedsättning CRPD

I Sverige finns ingen oberoende nationell institution eller mekanism för mänskliga rättigheter (en MR-institution), med ansvar för att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras. Detta strider  bland annat mot FN-konventionen om rättigheter till personer med funktionsnedsättning (CRPD), läs som ”konventionen” i fortsättningen.

Konventionens artikel 33 handlar om hur genomförandet av konventionen ska övervakas på nationell nivå. Varje stat som har antagit konventionen ska etablera en mekanism, inklusive en eller flera oberoende mekanismer, för att främja, skydda och övervaka genomförandet av denna konvention. Det civila samhället ska också vara fullt delaktig i övervakningsprocessen. Enligt konventionen gäller det särskilt "personer med funktionsnedsättning och de organisationer som representerar dem".

2. Vad är en MR-Institution?

En nationell oberoende MR-institution är ett administrativt organ som inrättas för att skydda och övervaka de mänskliga rättigheterna i ett visst land, samt att hålla regeringar till svars för sina skyldigheter på människorättsområdet. Tillväxten av sådana organ har uppmuntrats av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. De fungerar oberoende av regeringar och får inte vara en myndighet under en regering. Effektiva nationella MR-institutioner bidrar till att skydda enskildas rättigheter genom att bland annat övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna i landet, att råda staten för att uppfylla sina internationella och nationella åtaganden, samt att genomföra utbildningar om mänskliga rättigheter för alla delar av samhället.

Parisprinciperna är miniminivå
De så kallade ”Parisprinciperna” anger en minimal internationell standard vilket krävs för de nationella MR-institutionerna effektivt ska fullgöra sin roll. Parisprinciperna är fastställda av FN och stämmer överens med de standarder som är grunden för ackreditering vid FN.

FN-handbok om MR-institutioner och rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
När ett land ska besluta om att inrätta en MR-institution eller ge uppgiften enligt artikel 33 punkt 2 till någon existerande sådan bör man, enligt den handbok som FN har tagit fram och som citeras av den svenska regeringen i MR-skrivelsen, tänka på följande: (Länk till handboken på engelska)

-Överensstämmer institutionen med Paris-principerna?
-Har institutionen ett mandat som täcker konventionen?
-Har institutionen experter på konventionen, mänskliga rättigheter och/eller funktionsnedsättningar?
-Har institutionen tillräckliga personalresurser och tid för att främja, skydda och övervaka konventionen, samtidigt som den arbetar med sina övriga uppgifter?
-Har institutionen personal med egna funktionsnedsättningar?
-Är institutionen tillräckligt tillgänglig för personer med funktionsnedsättning och har den en tillgänglighetspolicy?

Tre kategorier
Nationella MR-institutioner kan delas i tre huvudkategorier: kommissioner för mänskliga rättigheter, ombudsmän för mänskliga rättigheter och specialiserade institutioner. I jämförelse med den klassiska ombudsmannamodellen som tenderar att hantera klagomål gällande administrativa brister och olagliga åtgärder av myndigheter, har en nationell MR-institution i allmänna termer ett mandat för mänskliga rättigheter och ett bredare mandat för forskning och utbildning i människorättsfrågor.

Särskilda kommissioner har etablerats i många länder för att se till att lagar och förordningar gällande skyddet av de mänskliga rättigheterna tillämpas effektivt. Nationella MR-institutioner har också åberopats av konventionen, Wien-deklarationen samt handlingsprogrammet.

I korta drag

  • Kommissioner för mänskliga rättigheter: Arbetar för att främja och skydda mänskliga rättigheter, verkar rådgivande, informerande och utredande med att skydda antingen ett brett antal eller ett fåtal specifika mänskliga rättigheter.
  • Ombudsmannaorganisationer: Arbetar inte brett utan med att tillvarata individers rättigheter i fall där de blivit felaktigt behandlade av offentliga organ.
  • Specialiserade människorättsinstitutioner: Fokuserar till stor del på att tillvarata rättigheterna hos och skydda specifika och utsatta grupper och minoriteter i samhället.

3. Varför ska en MR-institution skapas i Sverige?

Sedan 2013 har det varit en av Lika Unikas målsättningar att arbeta för inrättandet av en oberoende MR-institution med utgångspunkt från Parisprinciperna. Idag finns ingen sådan institution. Efter att ha ratificerat FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har Sverige åtagit sig, i enlighet med artikel 33, att inrätta en sådan institution för att övervaka genomförandet av konventionen och granska hur mänskliga rättigheter respekteras i landet. Det handlar om uppdraget att "främja, skydda och övervaka" mänskliga rättigheter.

Sverige har fått återkommande kritik från olika övervaktningsorgan hos FN på grund av avsaknaden av en oberoende MR-institution, bland annat av FN-kommittén rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2014
En oberoende nationell MR-institution med tydligt eget mandat behövs i Sverige för att säkerställa mänskliga rättigheter i landet.

Flera statliga utredningar har föreslagit att den bör inrättas för att främja ett systematiskt MR-arbete i Sverige. Ser vi internationellt så ligger Sverige efter. 17 EU-medlemsstater, bland annat Norge, Danmark och Finland, har redan inrättat en MR-institution.

4. Hur vill vi att det ska bli etableras?

Lika Unikas uppfattning är att en oberoende nationell MR-institution som grundar sig på de så kallade Parisprinciperna ska etableras så fort som möjligt i vårt land.

Det har en stor betydelse hur en nationell institution för mänskliga rättigheter inrättas. Därför vill vi se en inkluderande och transparent inrättandeprocess som involverar relevanta delar av civilsamhället.

Vi anser det viktigt att en MR-institution har ett brett mandat. Den ska självfallet i all sin verksamhet ha med ett tydligt funktionshinderperspektiv. Men den ska också svara för att Sverige lever upp till artikel 33 i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och främja, skydda och övervaka de rättigheter som FN-konventionen slår fast.

Att ta i beaktande

  • Processen ska inkludera institutionens mandat och kompetens, dess funktion och sammansättning, enligt Parisprinciperna.
  • Vi vill se att institutionen ges ett så brett mandat som möjligt för att skydda ett brett antal specifika mänskliga rättigheter från alla rättighetsområden.
  • Mandatet ska vara tydligt formulerat i den svenska lagstiftningen.
  • Institutionen bör särskilt granska skillnader i rättighetsåtnjutande över landet.
  • Vi anser att de viktigaste ansvarsområdena för en kommande MR-institution i Sverige ska vara att den ska kunna lämna synpunkter, rekommendationer, förslag och rapporter till regeringen, riksdagen eller annat organ på alla områden som berör främjandet och skyddandet av mänskliga rättigheter.
  • Den bör ha ett starkt främjandemandat med att kunna granska politiska beslutsprocesser och lagstiftningsarbete.
  • Den ska undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras i Sverige, samt lämna förslag om hur situationen kan förbättras.
  • Den ska främja och säkerställa en harmonisering av den nationella lagstiftningen och praxis med internationella instrument för mänskliga rättigheter som Sverige tillträtt.
  • Den ska kontinuerligt följa vad är det som händer med FN-kommittéer för olika konventioners rekommendationer till Sverige.
  • Den ska stödja forskning och öka allmänhetens medvetande om konventionen, mänskliga rättigheter och rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt genom utbildning och massmedia.

Finansiering

En MR-institution ska få egen finansiering för att hålla en oberoende status mot regeringen samt för att ha resurser för att anställa sin egen personal. Budgeten ska vara tillräcklig och få en permanent rättslig grund, samt belasta särskilt anslag under Riksdagsstyrelsen.

MR-institutionens råd

Institutionens ledamöter ska representera ett brett spektrum av intressenter och vara politiskt oberoende. I en anda av mångfald måste institutionen ha med representation från funktionshindersorganisationerna i sin organisation, liksom andra företrädare av icke-statliga organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, akademiker och experter, olika filosofiska och religiösa inriktningar, samt Riksdagen.